Zante Town

Idag är vi inne i stan. Det är så himla fint här och så mycket liv. Just nu sitter vi och äter lunch på ett mysigt café med wifi. Älskar att även grekiska öar har börjat fatta grejen med att ha wifi på hotell och restauranger. Vårt hotell har faktiskt wifi nu till och med. Idag hittade jag dessutom apbilliga converse. Sjukt värt.



Zante




Gud vad jag älskar Zakynthos så himlahimlahimla mycket. Vi kom ner igårmorse och sen dess har vi bara badat och solat. Och det ska vi göra i två hela veckor till. Åh.

Bring on the comets

Idag har jag en halvbra dag på jobbet och dessutom verkar det helt fucking omöjligt att få en lägenhet i en annan stad. Så då får man tänka detta: Grekland Grekland Grekland. Om 41 timmar ligger jag ju faktiskt där på stranden. Helt galen tanke efter detta långa år av bara jobb. Gud så jag längtar.





Allt detta grubbel

När tar grubblet slut egentligen? När kommer min hjärna känna lite frid? Jag hoppas att jag snart får känna att jag valde rätt, hur jag än väljer. Det är knepigt det här med skola och utbildning. Så vad gör man när man tackat ja till en utbildning som är svår att komma in på bara för att köpa sig själv mer betänketid och sen bara inte kan bestämma sig? Tiden börjar ju liksom rinna iväg. Jag har ju ingen aning om jag ens kommer orka plugga. Om jag ens vill plugga. Jag kanske bara vill jobba och resa. Men jag har ju chansen och jag har den nu. Precis nu. Jag är antagen och jag har tackat ja och det enda som står ivägen nu är en tågbiljett för att sen rulla igång allt. Tentor, uppsatser, läsning. Träning, fester, studentliv. Åhh. Det är så mycket roligt och bra men det är också så himla mycket tråkigt och jobbigt. Tre år. Det går fort, jag vet. Men ändå är det nåt som tar emot. Tre år. Om tre år är jag 23. Det vore ju ändå hyfsat fint att vara utbildad och ha en titel när jag är 23. Men det är ju vägen dit också. Herregud vad jag grubblar.

En vän är en vän hur taskigt livet än gått

Ojoj så upptagen och trött man kan vara ibland. Så att man inte ens har tid att skriva ett litet inlägg för att man senare ska komma ihåg vad man har haft för sig. Såå nu ska jag berätta för mitt framtida jag vad jag har gjort sen senast: Det här var veckorna du jobbade dubbel heltid, åkte 8 kilometer inlines så att fötterna blev som tegelstenar och gick på bio alldeles själv. Inte så intressant alltså. Mysiga veckor dock på något konstigt vis.


Glaaad tjej på restaurangen


Och mina bästa fina inlines hihi
Nej, det här går inte. Sovasovasova är det som gäller när man pusslar dubbelveckor. Ibland undrar jag faktiskt hur man tar sig upp på morgonen.

Man måste dö några gånger innan man kan leva



Och här sitter vi och väntar på att vår kärlek ska kliva upp på scen om 6 timmar. Åh.

En helg för några veckor sedan

För några veckor sedan satte jag och Anna oss på tåget upp till Umeå för att träffa vår tredje del av vår lilla trio. Vi hade så himlans himlans mysiga dagar där. Vi bodde i en tvåa och låg i soffan mest hela tiden. Vi åt massa god mat, fast mest tacos såklart. Det var så bra och jag längtar så mycket tills vi bor tillsammans på riktigt. Snart snart är den fina tiden här.




Här är jag och Anna hihi

Lunchfunderingar

Alltså hur dyrt ska det vara att hyra en himla trästuga i Dalarna egentligen? 700 jävla spänn per natt ska jag tala om för er, just så dyrt. Vår roadtrip om ett par veckor, som skulle gå till bland annat Småland och Öland, måste förkortas både i mil och dagar för att ekonomin inte riktigt räcker till längre. Vi bestämde då att istället ta en vecka i Dalarna och ha det mysigt. Men gud vad priserna har höjts bara sen förra sommaren, så himla synd tycker jag. Vi får väl se hur vi får ihop det, för åka måste vi ju göra iallafall!

Annars så sitter jag på jobbet och ska få i mig lite lunch. Sallad blir det idag, muummmmms.



Hejdå Biblioteksgatan

Efter att jag gick av mitt nattpass imorse åkte jag in till stan och städade ur min lägenhet klart. Det blev så himla tomt! Det var faktiskt så pass sorgligt att jag grät en skvätt. Min första egna lägenhet. Men för att gå vidare mot nya äventyr måste man ju avsluta en del andra, så är det ju bara.


Se vad tom min garderob blev


Igår på jobbet knackade det på dörren och där stod mamma med en överraskning. Ibland är det bra fint att mamma ibland jobbar dörren mitt emot mig i samma trapphus för då kan man ha turen att få glass med hallon. Så himla gott.





Nej, nu måste jag sova så att man orkar med att jobba julis sista arbetsdag.


Storsjöyran 2013

Senaste veckorna har jag haft ett sånt enormt skrivsug så jag vet inte vad alltså. En galet bra känsla, tycker jag.
 
Här sitter jag på jobbet, en måndagkväll efter årets yra. Och vilken yra. Jag hade alla mina tre favvisar under samma tak i flera dagar och det var längesen jag njöt så mycket. Tillsammans med bra musik som bland andra First Aid Kit och Johnossi, alla mina favoritdrycker, musikeufori in på småtimmarna och nattmat när den är som bäst så blev det en väldigt bra yra. Och här kommer ett par bilder.
 

Äntligen lite ledig

Här hittar ni mig en dag som denna då jag äntligen har en dag ledigt. Uppkrupen i soffan med tovigt hår framför Harry Potter och med en bit choklad. Är så galet trött såhär mitt i en lång period av mycket jobb och lite sömn. Massa träningsvärk har jag dessutom. Men jag har tagit mig en tur till biblioteket idag iallafall men nu blir det vila resten av dagen för imorgon och många dagar efter det och framöver blir det intensivt jobb igen. Livet med fyra jobb är så tråkigt ibland. När man väl är ledig från ena stället så jobbar man såklart på ett annat. Men, pengar är ju alltid pengar så det är bara att kämpa på! Nu ska jag återgå till HP. My love ♥

Semlor

 
I måndags gick jag hem från jobbet efter att jag började må riktigt dåligt och sedan spydde. Efter det har jag legat i magsjuka nästan hela veckan, inklusive på fettisdagen. Inte kul alls när det enda man såg överallt var bilder på semlor. Här hemma åt dom andra också semlor så jag låg mest och tyckte synd om mig själv. Inte för att jag var så jättesugen på semlor just då kanske, men ändå. Så nu när jag är helt frisk tog jag och bakade glutenfria semmelbullar. Det är första gången det är jag och inte mamma som gör dom, men titta vad fina dom blev ändå! Och riktigt goda blev dom också hihi.

Att komma tillbaka

Hela januari satt jag och försökte knåpa ihop en resumé för det gångna året. Bevisligen gick det inte så bra. Jag har nämligen bara blivit arg på mig själv för att jag inte har skrivit, inte fotograferat. Även om vi inte tror att minnet kommer svika så kommer det göra just det, svika. Jag kommer inte ihåg allt, framför allt inte första halvan av året. Allt är som en tjock dimma faktiskt, hela det där sista året på gymnasiet. En tjock dimma jag aldrig vill in i igen eftersom det var så svårt att hitta ut. Men det är tur att det finns saker som miljöombyte och bearbetning, då går det rätt bra till slut ändå.
 
Jag har så mycket planer för det här året och jag vill komma ihåg det. Även om jag inte går i en dimma just nu så vet jag att om jag skulle bestämma mig för att lite på mitt minne skulle det svika än en gång. Så i år ska jag skriva igen. Skriva och fotografera. Dokumentera och komma ihåg. Det kommer bli fint. Men nu när jag ska börja skriva igen har jag gjort om lite i storlekar och design på bloggen och eftersom jag i nästan alla år haft 800px på bilder och nu har 700px på hela inläggen kommer hela arkivet och alla bilder se konstiga ut. Men vad gör det om hundra år.
 
Medan jag försöker få ihop den där resumén slänger jag upp en bild från 2012 på mig och en av mina favorittjejer of all times.
 

Spree

 
I fredags kom jag hem från Berlin. Jag och Elin var där i nästan två veckor och det var helt fantastiskt. Vissa delar av Berlin var så sjukt vackra och här är ett sånt ställe. Stod bara och drömde mig bort.

Kan hon, kan jag

Idag hittade jag ett gamalt USB och med nyfikenheten i magen kikade jag vad som fanns på det. Jag klickade mig in på den största mappen, 2009, och satt länge och tittade igenom bilderna. 2009 är nog mitt bästa år hittills tror jag. Det tyckte jag också mestadels under hela det året, men ändå fanns det så mycket känslor och tankar som gjorde att man drog ner sig själv. Det var knappast någon annan som gick runt och sa att mitt hår var för kort, mina lår för tjocka eller att min näsa stod ut. Allt fanns i mitt huvud och idag blir jag så sjukt arg över sättet man behandlar sig själv. Alltså varför gör vi ens så mot oss själva? Det enda jag kände idag när jag tittade igenom alla bilder var att "Jag hade mitt finaste hår 2009" och "Jag var fan löjligt smal för att vara jag" så vad kunde jag möjligen vilja förändra? Men så är det väl alltid, att man vill förändra. Idag till exempel skulle jag göra väldigt mycket för att få ha dom låren och det håret och att vara så otroligt hälsosam som jag var då. Men jag vägrar må dåligt över det.
 
Nuförtiden bara orkar jag inte klanka ner på mig själv. Jag önskar ofta att jag hade hälsan på min sida, men det är en stor skillnad i tankarna genom att nu se framåt och tycka om mig själv i alla lägen istället för att trycka ner mig själv. Alla är fan så himla fina på sitt sätt och att tänka något annat är bara dumt.
 
2009 var bra på alla sätt och vis. Jag skrattade dygnet runt ungefär och jag hade en fin tandställning som jag så länge hade velat ha. Jag gillade skolan, hade världens finaste vänner och såg allt genom kameralinsen. Det är så fina minnen som jag bara vill bevara och utveckla. Jag är så glad och stolt idag och det vill jag att alla ska få känna. Jag vill också fortsätta vara glad och stolt och därför kände jag att det var nödvändigt att skriva ner det här så att jag kan läsa det nästa gång jag känner mig ledsen och oduglig. För ingen är oduglig.
 
 
 

Lucas

Ren kärlek.

Jag kommer klara det här

 
För någon gång ska jag också stå där. Titta ut över världen, leva, andas och våga.

And I remember the sound of your November downtown

Åh, du ljuva framtid. Snart är du här. Nu är du här. Nu äntligen kan jag uppskatta det fina som var och bara känna pirret i kroppen och den otroliga lyckan över att komma bort jag längtat efter och känt sedan högstadiet.
 
Första biljetterna är bokade för hösten och fler kommer det bli. Åtminstone en, en enkelbiljett. Jag känner ingen oro, inget vemod. Jag känner mig bara stark och positiv. Är det något i livet jag inte klarat kommer det vägas upp av det här tusen gånger om.
 
Framtiden är här och vår bästa tid är nu.
 
Fast det förstås. Jag har aldrig känt mig så halv som utan dig. Kanske är det just det jag flyr ifrån. Känslan av att vara här utan dig.

Yranforever

Imorse klev jag upp halvfem och sprang en runda. Eller ja, hur mycket man nu kan springa vid den tiden på dygnet. Snarare jogga långsamt. Cyklade iväg på jobbet och spenderade dagen där som vanligt. Helt okej tills min chef ringde sa "Ändrat schema nästa vecka, du måste jobba helgen." "Men.. Det är ju Yran nästa helg..". "Japp." Dog. La på telefonen och började gråta inför Emma och blev precis då även ropad till kassan. Så roligt. "Vill du.. ha.. kvitto..?" hulk hulk. Börjar alltså klockan 7 på morgonen under yranhelgen och "om jag inte kommer är det hejdå".

Jag och Yran är ett. För mig är det ingen sommar utan Yran.

Cover me like a blanket

 



Sedan jag skrev sist har jag hunnit ta studenten. Det var fint och bra, till och med bland det absolut roligaste jag gjort. Ändå har jag lämnat det bakom mig för längesedan och ångesten har släppt. Nu jobbar jag istället måndag-söndag och även fast det ibland känns som det ska ta kål på mig är det skönt på något konstigt sätt. Men till helgen är jag ledig iallafall och då ska jag till min stuga med världens kanske finaste människa.

Jag kom just hem från en middag och just nu har det precis startat en personalbrännboll uppe vid Park. Även fast jag bor i princip så nära Park man kan bo så bara orkar jag inte gå dit nu utan vill bara sova. Kanske till och med så direkt att jag imorgon orkar upp för att springa före jobbet. Det gjorde jag en gång. Jag kliver vanligtvis upp klockan fem på morgonen, men den morgonen klev jag upp klockan fyra och sprang en runda. Innan jag gav mig ut läste jag "godnatt för idag twitterworld" på Twitter. Haha.

Sedan är det ju det här med hösten också. Hur nu det kommer bli. Kanske blir jag kvar här, men troligen inte. Någon av alla ställen jag vill till vill jag börja bocka av. Det kanske till och med blir skola, hör och häpna. För ja, jag kom in på mitt förstahandsval.


IDA VIOLA ELISABETH 20 år, småstadsbo.
Om mig, fotografering, regn, utekvällar, kramar och allt däremellan.

bloglovin
bloglovin